Som sagt har detta fått mig att fundera..
Något jag oxå funderat på är, när vet man egentligen när man funnit den rätta..??
Kan man veta de efter bara nån timme/dag/vecka osv... Den rätta för mig är någon som jag kan tänka mig att leva resten av mitt liv med.. Men hur vet jag egentligen de innan jag levt mitt liv klart....
det kanske funkar jättebra i några år, kanske tillome me massor av år, men sen gör något att man inte kan leva tillsammans längre...
I melodifestivalen för nåra år sen va en skolfröken med och sjöng en låt där jag fastnade för texten, som för mej sa väldigt mycket om hur det kan vara i ett förhållande...
And you said: I think I know how you're feeling And I replied: I don't think so at all And then we wouldn't be here A reuniting cup of coffee, trying to recall I know God What have we done to each other and tell me, dear Where did we go wrong? And did we grow apart Or did we just not grow together? Living our dreams When you're sleeping on the couch When love becomes sacrificing Then I'm not sure it's gonna be You and me, anymore And it's time Tell me what you are thinking and guide me Where do we go from here? Do our ways converge Or do they seperate to nowhere? Destination unknown When you're sleeping on the couch When love becomes sacrificing Then I'm not sure it's gonna be You and me, anymore When you're sleeping on the couch When love becomes sacrificing Then I'm not sure it's gonna be You and me, anymore
ibland så kanske man verkligen vill leva med en människa men de lixom inte funkar... Man älskar varandra men man lever bättre på varsitt håll..
Nått som man hörde väldigt mycke när man va yngre va att man skulle hålla ihop för barnens skull, men är de verkligen rätt..
Blir barnen verkligen lyckliga av de...
Nu menar jag självklart inte förhållanden där man har de dåligt och/eller ständigt bråkar och behandlar varandra illa...
Jag syftar mer på förhållanden som jag nämnde tidigare, där man lever som väldigt nära vänner och älskar varandra men kanske inte riktigt på de sättet...
Men egentligen så vet man ju inte förrän man provar om man verkligen e lyckligare ensam eller tillsammans med sin nära vän...
Är alla människor verkligen gjorda för att leva i en par-relation??
Eller är de kanske så att vissa människor passar bäst som singlar, eller kanske bara kortare förhållanden..
Om nu meningen med livet är att föröka sig så är de ju faktiskt inget som säger att de krävs ett förhållande för de... De krävs ju faktiskt bara SEX!! =P